newtonochjag

Det här hade jag tänkt göra för 2 månader sen då jag hade haft newton i 6 månader, ett halvår.
Men nu blir det 8 månader istället.

Sammanfattning av Newtons utveckling under dessa 8 månader.

Jag har nu ägd newton i 8 månader, tiden går fort, 1 maj kom han hem till mig. Då var han vilsen, ohanterbar och hingstig. Den första tiden fick han bara va, vänja sig med stallet och hagen och allt de nya då det var första gången han flyttade. Han var halvtokig, slet sig och hingsta sig inför de andra hästarna. Jag var faktiskt rädd för honom ibland. Men nu kan jag bara säga att han var osäker i sig själv och på mig och allt nytt. Han litade inte på oss. Så de första månaderna var träningen ledarskap, horsemanship, vem bestämmer? Allt var jobbigt i början och jag vet inte hur många mångar jag gråtit, hur många gånger jag varit rädd och arg. Men med lite tillit, straff, beröm och lugn, kom framstegen. Jag började rida,  hade även där mycket jobbiga ridpass då han stannade och vägrade ta ett steg, och varje steg han tog var jag överlycklig, några avkastningar har jag också fått. När han kom syntes revbenen och han hade inga muskler alls nästan på rumpan. idag är han en helt annan häst, har fått mer hull och muskler, byte av foder och social träning fick honom att bli vänligare och lugnare. När han kom kunde han iprincip ingenting, nu kan han longeras, löshoppas, ridas i alla gångarter och oftast vara en harmonisk och trevlig häst. Nu kan man också kratsa hovarna utan att få en spark. Och han har varit till ridhuset några gånger, och vi har tränat för Nina.

i början var han helt enkelt osäker och vågade inte lite på mig, och jag var likadan, nu är jag den han litar mest på och lyssnar på, även om han har sina hyss och latheter för sig ibland.

Oftast känns de som att vi inte kommer nånstans, som att han aldrig lär sig, som att han aldrig vill, men det mesta beror nog på mig, att jag är stressad och otålig. Annars är han samarbetsvillig och lättlärd.
Men om jag tänker tillbaka så har det hänt otroligt mycket med denna lilla häst, och man måste nog acceptera att det blir ett steg bakåt ibland för att komma vidare, och framförallt ta det i hästens egna takt.

Nu sätter vi upp nya mål :)


min lillebror och jag